Att döma av mobilskal

Ni vet säkert att jag träffas med min stora familj en gång i veckan och käkar middag. Detta har jag med all säkerhet berättat förut. Ni vet i så fall att jag nämnt att det ibland uppkommer samtalsämnen som inte intresserar mig ett dugg. Detta eftersom många av dem är konstnärligt lagda. Så är inte fallet med mig. I torsdags hade vi vår senaste middag och det hände igen. Det var nu någon utställning, eller ornamentering, som de flesta hade gått på. Jag stängde omedelbart av och började titta på folks mobilskal.

Javisst, alla hade sina telefoner på bordet. Mobilskalen låg blottade för mina ögon och det var bara att börja fundera över något annat. Faktum är, och det kanske låter konstigt, att det var ganska så intressant. Mobilskalen i fråga sa ganska mycket om personerna i fråga, så att säga. Jag ska förklara vad jag menar.

Min faster är en rivig kvinna. Hon räds inte att säga exakt vad hon tycker i exakt varenda situation. Hennes mobilskal speglar förstås hennes personlighet. Det har ett riv i sig. Det är rosa, knallrosa faktiskt, och fullt av massa glitter och grejer som sticker i ögonen när man tittar på det. Det är som att hon, med mobilskalet, vill säga till folk att de minsann ska få en utmaning när de tittar åt hennes mobils håll.

Sedan har vi min lillebror. Han är ganska mycket raka motsatsen till min faster, om man säger så. Hans mobilskal är blygsamt, precis som han själv. Svart, men inte kolsvart. Inte heller helt enfärgad för det vore förstås lite för divigt. Nej, det mobilskal min bror har hade också tunna, mörkgrå linjer längs sidorna. Linjer som i stort sett var omöjliga att skönja i ljuset från kandelabern på bordet. Man vill ju inte sticka ut för mycket.

Jag tittade på alla mobilskal runt bordet en bra stund till. Jag lade värde i dem. De sa mig någonting, intalade jag mig. Jag blev nästan full i skratt medan jag satt och tolkade och tittade runt omkring. Sedan kom jag till min egen plats. Jag tittade ner på min högra sida, strax bredvid min gaffel, där min telefon låg – naken. Jag hade inget mobilskal, och detta hade jag inte ens tänkt på när jag satt där och dömde ändra. Vad säger det om mig egentligen?

Jag måste skaffa mobilskal. Var börjar jag leta, kära ni?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.